Vänskap och misstag

Jag såg att Sussi hade skrivit en kommentar här på bloggen. Jag blev jätteglad!

Sussi är min bästaste bästa barndomsvän. Jag har tänkt mycket på Sussi nu när jag har packat och fixat. Hon lämnar liksom spår överallt. Fortfarande så är det så himla mycket saker jag har som påminner om henne och om vår vänskap. En liten hjärtformad blommig ask som jag vet att hon hade en exakt lika dan. En Tutti Frutti tavla som jag fick av henne när jag fyllde år en gång. Sen hittade jag också världens finaste fotoalbum med underbara bilder från hela vår vänskap och dessutom en DVD-skiva med några av alla de filmer som vi tvingade hennes mamma att spela in med oss. Vi var stjärnor. Det var vi två mot världen. Så himla underbart!

Jag fick fotoalbumet på min student, efter ganska lång tid av inte så mycket kontakt. Fast vi fortfarande var grannar, fast det fortfarande fanns en liten stig genom häcken mellan våra trädgårdar. Jag tänkte att fotoalbumet var den finaste present jag någonsin fått. Jag tänkte det nu när jag hittade det igen också. Eller hittade och hittade, jag visste ju att det stod i min bokhylla, men nu tittade jag i det igen. Och det känns som att det är så himla mycket kärlek i det där albumet. Sussi har skrivit så fint och valt så fina bilder. Det är bilder på mig och Sussi, på Robin och Sanna. Dikter och minnen fint skrivna med guldpenna. Vi har alltid gillat att skriva fint, jag och Sussi.

Jag skäms när jag tänker på varför vi mer eller mindre förlorade kontakten någon gång i högstadiet. För jag vet att det är mitt fel. Jag tyckte helt plötsligt det var så viktigt att vara cool. Och jag och Sussi var verkligen inte coola. Sussi ville inte vara cool, det är det som är så jävla coolt med Sussi. Men det fattade ju inte jag. När jag väl kom till mina sinnes fulla bruk skämdes jag så mycket att jag inte vågade ta upp kontakten igen. Skämdes skämdes skämdes. Jag skäms lite lite mindre nuförtiden för jag hoppas och tror att jag inte gör sådana misstag längre.

Förlåt Sussi.

Sussi håller också på att flytta för kärleken. Till Göteborg. Vi är fortfarande inte coola, Sussi och jag, men jag tror att vi mår rätt bra ändå.

PS. Jag vet inte varför det blir styckeindelat ibland och ibland inte. Får det inte till att bli konsekvent. Gah! Datorer!