Blondiner har roligare!

Wi-fi

Sitter nu på biblioteket i stan och testar uppkopplingen. Spännande.

Starbucks.

Sitter pa Starbucks (vilket ar en dodssynd i Pret-religionen) och dricker otroligt svagt kaffe fastan det tydligen har en extra shot espresso i sig. Och sa blev jag lurad till att skaffa ett Starbuckskort for att kunna anvanda internet. Nu bar jag till och med runt med bevis till mitt svek i planboken!
Jag har betalat ett hogt pris for att fa sitta ner ett litet tag...

Meningslost inlagg som mest skrevs for att skjuta upp 200 sidor lasning om tvasprakighet hos barn i Sverige...

Aha!

Jag kan tydligen skriva blogginlägg direkt från Word, och efter att ha modifierat flera tangenter för hand verkar mina nya kortkommandon nu fungera. (min automatiska inställning av tangentbordsbyte verkar nu ha lagt av, därför fick jag lägga till nya kommandon i word för att få svenska tecken utan att använda sjutton fingar). Himla krångligt. Och nu krashade word och startades om igen. Allt för att kunna skriva en kort presentation till min distanskurs. Note to self: använd den svenska datorn istället.

;''';[][]#'#'''@@;[[[#

GAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Har precis pillat med datorn och last pa flashback i typ en timme for att forsoka fa svenskt tangentbord till min dator och efter ett svettigt tag fungerade det perfekt. Jag var sa in i helsike stolt och ville beratta pa bloggen att ni slipper lasa min cpsvenska, men nej, det fungerar tydligen inte i BAJS FIRE FOX utan typ bara i Word. Antiklimax. Turning Welsh vill turna svensk!

Jag ville inte ens ha Fire Fox, det var Tim som sa att det ar mycket battre och blah blah blah. Jag vagar inte ladda ner Internet Explorer igen for da far han kanske tuppjuck, det ar tydligen valdigt svart att fa bort fran datorn.

Okej, jag skulle kunna skriva mina inlagg i word forst och sen copy-pejsta, eller anvanda min stora gammeldator. Men arka.

Dagens I-landsproblem.

Hej bloggen!

Pa popular begaran (fran Bettan) sa gar jag ett forsok till att borja blogga igen! Jag vet ju att det ar typ 4 pers som valdigt garna vill veta allt om mitt welshon-(svensson)liv.

Andra andledningar till att jag borjar blogga igen ar:
1. Tim sitter just nu och startar en blogg och jag vill ju inte vara samre.
2. Thats it, pretty much. Okej det ar ju kul och sa. Att vara mittpunkten i sitt eget cyperspace space. Wooooow.

Anledningar till att jag slutade blogga ar desto fler. Flyttade ut fran min och Toms lagenhet, inget internet men ju fler pupkvallar med Ryan, vilket prioriterades over det mesta. Sen flyttade jag ju igen. Till Naiomi och Alex hus dar jag bor nu, men snart ska flytta ut fran igen (mer info kommer). Eller manga och manga anledningar... jag sket i det egentligen. Och jag ville inte saga pa bloggen att jag och Tom gjort slut. Hade jag inte varit pa internet sa sallan hade jag upptakt att han breakat med mig pa fejjan efter typ 2 dagar men jag var "in a relationship" i typ 3 manader efter. Haha. Och da kanske jag hade bloggat om det. Allting kan harledas till att det helt enkelt inte var mitt fel alls! Jag blev i princip tvingad till att inte blogga! Under pistolhot! Sa var det!

Okej, gud vad jag bara skriver en massa blaj! Men sa kommer det vara i bloggen fran och med nu. Vem har tid att ha en rod trad och lasa igenom vad man skrivit och sant. Det ar inte darfor man numera kan publicera vad farao som helst till massa ointresserade manniskor. Detta riktar ju sig mer eller mindre till mitt anda fan Bettan anda. Funderar pa att lata bloggen bli en enda stor pik till att hon ska komma och halsa pa mig. Yey!

Anyway, nu ar min ack sa mycket battre halft Tim som ar ungefar precis som jag men han gillar zombies lite lite mer och sa har han mer ansiktshar. Det ar jattebra. Jag ar valdigt valdigt glad.

(Ja, mina pojkvanner bytar bara vokal numera, helt nya namn ar bara for krangligt. Om det nu blir en till (ta i trad for att det INTE hander, pallar inte fler flytta-ihop-IKEA-turer) sa far han heta Tam eller Tem och ha alla svenska billighetsmobler man nagonsin kan tankas behova redan).

Jag och Tim i Roath Park i hostas.

Tokfel

Tom sitter just nu inne i vardagsrummet och har TOKFEL. Men vägrar erkänna det. Grrr!

Han satt och zappade lite och kom förbi en Wallanderfilm (går typ en gång i veckan här) och skrek: Tjejen som spelar Jenny i Forest Gump är svensk!

Ehhh? Jag tror att jag hade vetat om Robin Wright hade varit svensk??? Och jag tror inte hon hade varit med i Wallander.

Självklart googlade jag bara ett par sekunder efter detta absurda uttalande, men fortfarande vägrar han erkänna att han har fel. TOKFEL!!!

Jag är skitirriterad.

Happy Birthday!

Igår firade jag och vänner min födelsedag på Pen & Wig, eftersom jag inte kommer at vara här på min riktiga födelsedag.

Jag hade så himla trevligt och fick fina saker och kort, men det som betydde mest är hur många som faktiskt kom. Ibland blir jag stolt över mig själv som har lyckats få så många bra vänner på så kort tid. Då känner jag mig väldigt hemma här.

...

Ikväll har jag tackat nej till två olika fester. Eller egentligen inte tackat nej, bara skitit att gå. Känner mig såklart som världens tråkigaste, speciellt eftersom jag är ledig imorgon. Anledningen att jag inte vill gå är att jag har haft en konstant stressklump i magen i flera veckor. Ångest. Tillslut måste jag säga nej och ta det lungt. Jag blir bara så ibland. Jag orkar inte blogga, inte prata i telefon, inte kolla mejlen, inte gå ut. Och jag tänker på alla saker som jag borde eller måste göra, men inte vill, och så får jag så ont i magen och känner mig så värdelös. Och när jag börjar känna magontet och värdelösheten då vet jag att måste få krypa ihop lite, stänga in mig lite, pausa.

Nu ligger jag i sängen med datorn på magen och det finns absolut ingenting som jag måste göra just nu och jag mår bra. Jag dricker fanta och äter kakor och tittar på svensk webbtv. Jag hade säkert haft mycket roligare på en fest, men klumpen i magen hade garanterat varit kvar imorgon.

Svensken stör sig

• Varför hålla på att veva upp och ner bilrutorna hela tiden? Det är ett jäkla vevande. Har människor här inte hört talas om AC eller?


• Tidsoptimismen här är utbredd. Organisation är mindre vanligt. Vi höll liksom på att komma försent till ett BRÖLLOP för att Tom skulle köpa skor och Dan en kostym. Vi kom i tid med ungefär 10 minuters marginal. Oerhört pinsamt.


• Varför finns det inte pant på pantflaskorna? Det tar emot så oerhört mycket för mig att slänga pengar rakt ner i soporna.