Tokfel

Tom sitter just nu inne i vardagsrummet och har TOKFEL. Men vägrar erkänna det. Grrr!

Han satt och zappade lite och kom förbi en Wallanderfilm (går typ en gång i veckan här) och skrek: Tjejen som spelar Jenny i Forest Gump är svensk!

Ehhh? Jag tror att jag hade vetat om Robin Wright hade varit svensk??? Och jag tror inte hon hade varit med i Wallander.

Självklart googlade jag bara ett par sekunder efter detta absurda uttalande, men fortfarande vägrar han erkänna att han har fel. TOKFEL!!!

Jag är skitirriterad.

Happy Birthday!

Igår firade jag och vänner min födelsedag på Pen & Wig, eftersom jag inte kommer at vara här på min riktiga födelsedag.

Jag hade så himla trevligt och fick fina saker och kort, men det som betydde mest är hur många som faktiskt kom. Ibland blir jag stolt över mig själv som har lyckats få så många bra vänner på så kort tid. Då känner jag mig väldigt hemma här.

...

Ikväll har jag tackat nej till två olika fester. Eller egentligen inte tackat nej, bara skitit att gå. Känner mig såklart som världens tråkigaste, speciellt eftersom jag är ledig imorgon. Anledningen att jag inte vill gå är att jag har haft en konstant stressklump i magen i flera veckor. Ångest. Tillslut måste jag säga nej och ta det lungt. Jag blir bara så ibland. Jag orkar inte blogga, inte prata i telefon, inte kolla mejlen, inte gå ut. Och jag tänker på alla saker som jag borde eller måste göra, men inte vill, och så får jag så ont i magen och känner mig så värdelös. Och när jag börjar känna magontet och värdelösheten då vet jag att måste få krypa ihop lite, stänga in mig lite, pausa.

Nu ligger jag i sängen med datorn på magen och det finns absolut ingenting som jag måste göra just nu och jag mår bra. Jag dricker fanta och äter kakor och tittar på svensk webbtv. Jag hade säkert haft mycket roligare på en fest, men klumpen i magen hade garanterat varit kvar imorgon.

Svensken stör sig

• Varför hålla på att veva upp och ner bilrutorna hela tiden? Det är ett jäkla vevande. Har människor här inte hört talas om AC eller?


• Tidsoptimismen här är utbredd. Organisation är mindre vanligt. Vi höll liksom på att komma försent till ett BRÖLLOP för att Tom skulle köpa skor och Dan en kostym. Vi kom i tid med ungefär 10 minuters marginal. Oerhört pinsamt.


• Varför finns det inte pant på pantflaskorna? Det tar emot så oerhört mycket för mig att slänga pengar rakt ner i soporna.

Vilse i världen

- Var är du, Elin?

- Eh... Vänta lite det finns ingen skylt... Jo, nu så... Broadway? Broadway!

- Nej, du kan inte vara på Broadway, det finns inte. Det måste stå något mer. Nånting-Broadway eller Broadway-nånting. Bara Broadway är i New York.

- Men det står Broadway jag lovar!

Peter Flanagan - Crowds on Broadway (2002)

Jag får panik, gatan är inte ens särskillt bred. Tror att jag har hamnat i ett parallellt universum där allt är lite lite fel och att jag aldrig kommer att komma hem till Wales igen. Sen hittar jag tunnelbanestationen jag skulle till. Thank God!

LDN

På grund av en rad missförstånd min chef missförstått hade jag en betald resa till London tur och retur men inget att göra i metroplen (skulle egentligen på en kurs men den blev inte av, eller rättare sagt, den blev av men en dag för tidigt, eller rättare sagt jag kom dit en dag försent typ). Jag hade redan misstänkt dessa missförsånd dagen innan men min chef sa till mig att åka ändå. Därför hade jag redan förberett Tahira på att jag kanske skulle behöva en heldag med henne tills jag kunde ta tåget hem till Wales igen.

Jag åkte från Paddington till Victoria och Prets huvudkontor och fick reda på att det inte var någon kurs (ganska pinsamt, så jag bara gjorde mig en kaffe snabbt som sjutton och stack igen). Tog tunnelbanan (jag vet jag är så duktig) till Russel Square där jag mötte Tahi. Efter det följde världens längsta promenad genom London. Vi gick ett par varv runt Soho, sedan i några cirklar för att undvika Tahiras "hatgata" som vi hamnade på tillslut ändå, flimrade förbi Trafalgar Square ett par gånger, ner till Thames, över och längsmed till Tate Modern. Runt på Tate Modern och paus i baren på högsta våningen. Tate Modern var ganska coolt men jag blev lite besviken. Förväntade mig mer modern konst, mer Ruscha och fler Andy Warhole. De hade typ bara en Roy Lichtenstein, buhu. Efter det promenerade vi till Waterloo och tog faktiskt tunnelbanan och buss resten av dagen när vi hämtade Spike på dagis och sen åkte hem till deras lägenhet som var mycket mysigt (men helt för många bokhyllor såklart, haha).

Jag hade en mycket mycket bra dag, även om den blev riktigt lång tillslut. Gick upp 4 på morgonen och kom hem 10 på kvällen. Egentligen skulle jag kommit hem 9 men tog fel nycklar och fick vänta på att Tom skulle komma hem. Han skyndade sig inte direkt...

Det var otroligt trevligt att träffa Tahira igen, det kändes som vi hade jättemycket att prata om, tusen ämnen som vi inte ens han beröra under vår 6 timmarspromenad. Därför ser jag mycket fram emot att åka till London och träffa henne igen. Och Spike och Johannes också såklart!

Självklart dog min kamera så fort jag satte på den, men Tahi lyckades knäppa några kort. http://tahirafaye.blogspot.com/2010/05/little-welsh-girl-came-to-town.html

Läs resten av hennes blogg också! Mycket bra! Hon typ uppdaterar och har en röd tråd och sånna saker som jag aldrig lyckas klara av! Hon vet dessutom hur man länkar snyggt och hur man får ramar kring sina biler!

Elin är svensk, besviken, förbannad och hatisk kring det brittiska valet

Jag är så himla besviken. Jag är besviken på Tom, på nästan alla mina vänner. När jag vaknade förklarade de på nyheterna att de fortfarande inte vet vem som har vunnit valet, men att Tory har fått flest röster.

Alla mina vänner har pratat om hur de vill rösta på Lib Dem eller Labour, inte för att de bryr sig så mycket, men för att de inte vill ha in de konservativa. I de här samtalen har även konstiga kommentarer som avslöjat en mycket konstig syn på politiken kommit fram, typ: "Jag röstade innan, men det känns inte lönt längre för jag har ju bara en röst, en röst gör ingen skillnad"

Jag blir rent ut sagt förbannad. Anledningen till att de konservativa håller på att ta makten är att alla var så säkra på att det skulle bli Labour igen. Jag försökte berätta för mina kompisar att man måste gå och rösta ändå, för alla konservativa går ju och röstar. När jag berättade om valet i Frankrike för ett par år sedan, det som gick totalt åt helvete för att folk inte röstade i första omgången fick jag ingen respons från någon.

Tror att kanske 1 eller 2 av alla jag känner här röstade. Kanske Toms föräldrar, men jag vet inte säkert, kanske de har samma syn som ungdomarna.

Eftersom Tom sa att han inte brydde sig så mycket tyckte jag att han kunde gå och rösta för mig, jag som inte kan. För jag bryr mig, sa jag. Okej då, det kunde han sa han. Det gjorde han inte, han hade ju inte fixat röstkort.

Synen på politik är så himla annorlunda i det här landet. Folk försöker inte förstå för de tror att de inte kan förstå. Dessutom är det någon slags populatietstävling mellan partiledarna och deras fruar (som alla ser exakt likadana ut, vilket är lite kul). Här klagar de på att valkampanjen håller på i en hel månad, i Svergie har den redan börjat!!! Politik verkar ha en mer naturlig plats i svenskars vardag. Här tror man att politiken inte påverkar vardagen alls. Jag blir stolt över att Sveriges valdeltagande är så högt, men ännu starkare är känslan av total besvikelse gentemot britterna. Jävla soffliggare är de. Och jag HATAR soffliggare.

Bröllopshelg i Newquay, Cornwall

Radioskugga

Imorgon sticker jag och Tompa till Cornwall för att gå på bröllop och bo 4 pers i en inbyggd husvagn. Det blir alltså radioskugga för oss fram till tisdagkväll. See you next tuesday!

(Om någon säger see you next tuesday här ska du förövrigt ta det som en förolämpning. Men det visste ni kanske redan? Ledtråd: C U N(ext) T(uesday))

Förlåten

Igår väntade en fin bukett med blommor på mig när jag kom till jobbet. Leigh ville be om ursäkt för att han varit på så dåligt humör och tagit ut det på mig dagen innan.

Han kan få vara en bitch igen om han vill. Nästa gång tar jag tulpaner tack!

Veckan rykte

Veckans rykte på jobbet är att jag har en fetish för trädgårdstomtar. Tydligen brukar jag tvinga Tom till att klä ut sig som just en trädgårstomte.

Detta vill jag skriftligt dementera. SÅ ÄR INTE FALLET!
Tom brukar ju klä ut mig till tomte, så får jag stå ute på gräsmattan på framsidan tills han "plockar in mig i förrådet igen".

Veckans citat

Ryan om det egenpåhittade djuret "ploppipuss":

"De syns inte, de är lite som kameleonter. Förutom att de inte ändrar färg."

Jaha?? Det verkar ju logiskt och rimligt på alla sätt.

Dessutom finns det tydligen en nordisk variant, the arctic ploppipuss, som lever enbart på Lapin Kulta.

Och nej, Ryan är inget barn. Han är 39 år, fyller 40 i augusti.

Bränd

Har blivit solbränd på alla ställen som sett dagsljus de senaste dagarna. Inte brun, bränd. Inklusive knäna eftersom jag hade håliga jeans häromdagen.

Love it!

Panda

Idag vaknade jag och var målad som en panda i ansiktet. Rolig fest!

Bildbevis!

Äntligen har jag fått tummen ur och beställt en ny USB-sladd till min kamera och den kom flera dagar innan de lovat leverans! Amazon är bäst! Var sjukt orolig att den inte skulle passa när jag öppnade paketet, den såg lite liten ut, men det gick bra! Ska förhoppningsvis känna mig lite mer manad till att blogga nu. Kanske. Antagligen inte. Men man kan ju låtsas.

Eftersom jag äntligen kan överföra bilder till datorn igen kör vi ett litet bildregn med blandade bilder från december ända tills slutet av mars. Såklart börjar vi med mars (för jag kan inte kontrollera min blogg alls. Man tycker att det borde vara som word, men icke. Jag fattar inte ett dugg)

Paolo tycker om att få en puss av Ryan

Leigh


Svängde in om London en dag i januari

Tom i ett snöigt Sverige

Hannah

Tom lagar mat i hans mammas kök på juldagen.

Frost och sol vid floden, en morgon påväg till jobbet.

Utsikten från vårt sovrumsfönster dagen då vi flyttade in (16 december). Kommer ihåg att jag tyckte att det var så otroligt vårigt ute. Ett par dagar efteråt blev det den västa snöstormen på typ 50 i år i the UK. Nu är det dock vårigt på riktigt. Tack och lov.



En annan dag ska jag ta lite bilder och visa vår "nya" lägenhet.

Ipren, släng dig i väggen!

För mig behöver inte en värktablett vara intelligent på något sätt. Den ska helst bara slå ut alla symptom på en halvtimme och sen hålla hela dagen. Den här verktabletten gör mig dessutom fnittrig, partysugen och mina armar domnar lite lätt. HÖG. SOM. ETT. HUS.

Sjuk

Och som alltid när jag har mycket att göra och inte hinner ta det lungt: Jag blir sjuk.

Jag hatar det!!! Nu missar jag lön för 2 dagar + min bonus på över 500 kronor.

Snopp.

Löneslav

Jobbar som en dåre. Men jag gillart'.

Vad jag har gjort den senaste tiden och ska göra framöver (på jobbet):

• Var i London på kurs. Jobbade från 5 på morgonen till 9 på kvällen den dagen.
• Jobbat minst en timme extra varje dag typ.
• Gick till puben med Ryan för att göra upp ett schema för köket - på min fritid!!!
• Gick till puben med Ross och pratade mest om leveranser, beställningar och produktivitet.
• Hade Star Team Night (typ ett pris) men jobbet där vi gick och bowlade. Härligt att hänga med fulla kollegor när man precis har jobbat 10 timmar. Not.
• Sovit ungefär 4 timmar per natt.
• Jobbat över 50 timmar förra veckan, ska jobba över 50 timmar denna.
• Ska på möte. Utöver mina 50 timmar.
• Ska få nycklar så att jag kan öppna själv.
• Ska på en till kurs.
• Ska få börja bossa (mer) över folk.
• Fixat allmänt med en massa beställningar och grejor. Vilket är ganska stressigt för gör man fel så får man så sjuuuukt mycket skäll.
• Har haft en (1) (!!!!) ledig dag sen jag minns inte när. Nästa är på fredag.

Det låter som att jag klagar men egentligen tycker jag det är så himla gött. Fan jag älskar mitt jobb faktsikt. Det är därför jag jobbar så mycket. Det är också därför jag bloggar så lite.

Pözz.

Queen E

När jag var yngre hatade jag att heta Elin. Tyckte väl att det var ett ganska fint namn, men det är ju så kort! Man kan inte förkorta det eller ändrå det för att få till något riktigt bra smeknamn. På engelska går det dock lättare, dessutom är britter nog allmänt bättre på det här med smeknamn. Härligt! Mina smeknamn på jobb:

1. El (uttalas Elle, eller helt enkelt bara som L.) Ganska självklart smeknamn och är det de flesta kallar mig mest hela tiden. I like!

2. Ellie. Känns ju som att man likagärna kan säga Elin i detta fall.

3. SmellyEllie. Inte en favorit hos mig kanske. Känns som att varje gång någon (Rachel) kallar mig det börjar jag automatiskt svettas.

4. E. Ganska nyligen tillkommet smeknamn. Känner mig som E i Entourage. På gott och ont.

5. Queen E. Ryan och Leighs påfund. De är ju trots allt mina undersåtar!

/El

Clumsy

Jag är ju ganska klumpig. Jag är speciellt ganska klumpig på jobbet. I köket har vi svängdörr, det är jättepraktiskt. Förutom att den bara svänger på ETT håll, IN till köket. Detta innbär att när man bär en stor bricka med mackor ut till butiken och måste fibbla upp dörren mot sig så glider lätt ett par mackor eller baguetter av, om man är Elin det vill säga. Häromdagen hade Ryan extremt roligt över detta och jag kunde höra ända ut i butiken hur Ryan skrek om hur klumpig jag är.

Ungefär 3 sekunder senare råkar Ryan slänga en av de elektriska knivarna i golvet så den spricker på mitten. MOWHAHAHAHAHAHAHAHA!

Right back at you.

Lilla lilla kamerasladd, hur jag undrar var du är!?

Saker som aldrig hände innan jag flyttade till Wales:

1. Jag fick aldrig hosta. I mitt tidigare liv har jag haft hosta en och en halv gång på över 20 år. Nu har jag hosta en gång i månaden. Tror att det fukten. Eller avsaknaden av grovt bröd. Vilket som.

2. Jag tappade aldrig bort saker. Inte ofta i alla fall. Nu försvinner grejer konstant. Eller de liksom gömmer sig i ett par månader innan de kommer fram igen. Kläder, internetdosor (var tvungen att köpa en ny för skitmycket pengar), örhängen och andra smycken, smink. Jag blev till och med av med min scanner ett tag. Det visade sig att jag hade gömt den på ett skitbra ställe. Ingen aning varför. Nu senast har jag blivit av med min kamerasladd. Har inte sett den sedan i julas. Det suger väldigt mycket för nu kan jag inte lägga upp mina bilder på datorn = min blogg kommer att bli ganska tråkig snart. Imorgon ska jag LETA LETA LETA. Och hittar jag den inte får jag köpa en ny. Och när jag har gjort det så kommer jag att hitta den gamla igen.

3. Jag åt inte fryst färdigpizza om jag inte var tvungen. Numera går det ner ganska bra och jag tycker nästan att det smakar lika gott som riktigt pizza. Åh skammen.

För övrigt:
Harppy Saint Patricks Day!

Min boyfriend är en rockstar!

Toms band Fire Season. Tom spelar trummor.

Idag ska Tom och hans band på möte med ett skivbolag. De ska träffas på Hard Rock Cafe i stan.





Jag kommer att sitta hemma och bita på naglarna och hoppas att detta blir året då jag kan lägga upp fötterna på bordet och börja avnjuta min framtid som lyxhustru!





Toms bands myspace: http://www.myspace.com/fireseasonband


Skivbolagets myspace: http://www.myspace.com/dirtyvinylrecords

I'm back!

Gör återigen ett försök att kicka igång bloggen som legat i vinteride!

Även om det börjar bli lite varmare (cyklade till stan i kjol (med leggins) och jeansjacka igår) så är det fortfarande otroligt kallt i vår lägenhet. Jag har legat och huttrat i soffan i två timmar men jag VÄGRAR att sätta på värmen om det inte är efter 5 på eftermiddagen. Det är en prinipsak. Hellre fryser jag ihjäl!!!