Imorgon!

1 dag! Nej, inte ens en dag, snarare bara en natt, sen är jag DÄR! Nu ska jag ringa Tom och peppa!

Cardiff

Vad kan Wikipedia lära mig om min soon-to-be hemstad?

• Cardiff heter Caerdydd på Walesiska. Men det visste jag redan för det står på bussarna.
• Invånarantal: 305 353 (305 354 på måndag)
• Staden har ett fotobollslag (The Bluebirds), ett rugbylag (Cardiff Blues) och ett ishockeylag (Cardiff Devils). Det här känner jag är väldigt viktigt för mig att veta även om jag egentligen inte bryr mig ett smack. Jag vill inte bara göra bort toalt på en pub och fråga: "Vilket lag spelar i de blå tröjorna". Jag tror att man kan bli deporterad för det.
• Ja, sen var det väl inte så mycket mer...

Mitt tom(ma)rum

Hejdå Väpplingevägen 11 på Kobjer. Take care!

Working Girl

Eftersom Sara för tillf'ället är arbetslös låter jag henne tillverka kläder för slavlön. Det gillar hon!

Ett riktigt klipp!

Land of the Dragons

Wales flagga

Ni vet väl att Wales har draken som nationaldjur?

Wales

Vad vet jag egenligen om landet jag ska flytta till? Efter en snabb wikisökning senare kan man allt!

• På walesiska heter engetligen Wales Cymru som betyder landsmän.



• Walesiska heter på walesiska heter Cymraeg (mer om walesiska vid ett annat tillfälle)



• Walesiska på svenska heter förövrigt egentligen kymriska



• Wales var självstyrt tills in på 1200-talet sen hände lite saker och så.



• Wales har 1200 kilometer kustlinje. Bra att veta liksom.



• En natt på 1800-talet sjönk 114 båtar utanför Wales kust. Shit happens.



• De största städerna ligger i södra Wales, Cardiff, Newport och Swansea. Newport är ett ställe som folk från Cardiff ser på ganska mycket. Jag tycker det är fint (bussen mellan Cardiff och London stannar där) men tydligen är det Wales rövhål. Lite som Skånes Staffanstorp. Swansea är lite som Sveriges Lund. Studenter överallt och en hög lutning på stan.



• Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch är Wales längsta ortnamn men bara väldens 3 längsta. Jag har dock reseachat lite och tydligen så "la dem till lite" för att "locka turister". Jag tycker kanske att det är ganska mycket "fusk". "Eller hur?"



• Det bor nästan 3 miljoner människor i Wales.


• Jag hade kanske valt en LITE bättre bild än den första ovan. Känns inte som en resebroschyr direkt. Ser ju stökigt ut med allt hö. Påminner dessutom lite om Eslöv. Nej, det gillar vi INTE!
  

Jag börjar mer och mer känna att Wales är som Skandinaviens Danmark. Lite mindre folk, lite konstigare, lite fattigare och ingen förstår vad dom säger där.

Vänskap och misstag

Jag såg att Sussi hade skrivit en kommentar här på bloggen. Jag blev jätteglad!

Sussi är min bästaste bästa barndomsvän. Jag har tänkt mycket på Sussi nu när jag har packat och fixat. Hon lämnar liksom spår överallt. Fortfarande så är det så himla mycket saker jag har som påminner om henne och om vår vänskap. En liten hjärtformad blommig ask som jag vet att hon hade en exakt lika dan. En Tutti Frutti tavla som jag fick av henne när jag fyllde år en gång. Sen hittade jag också världens finaste fotoalbum med underbara bilder från hela vår vänskap och dessutom en DVD-skiva med några av alla de filmer som vi tvingade hennes mamma att spela in med oss. Vi var stjärnor. Det var vi två mot världen. Så himla underbart!

Jag fick fotoalbumet på min student, efter ganska lång tid av inte så mycket kontakt. Fast vi fortfarande var grannar, fast det fortfarande fanns en liten stig genom häcken mellan våra trädgårdar. Jag tänkte att fotoalbumet var den finaste present jag någonsin fått. Jag tänkte det nu när jag hittade det igen också. Eller hittade och hittade, jag visste ju att det stod i min bokhylla, men nu tittade jag i det igen. Och det känns som att det är så himla mycket kärlek i det där albumet. Sussi har skrivit så fint och valt så fina bilder. Det är bilder på mig och Sussi, på Robin och Sanna. Dikter och minnen fint skrivna med guldpenna. Vi har alltid gillat att skriva fint, jag och Sussi.

Jag skäms när jag tänker på varför vi mer eller mindre förlorade kontakten någon gång i högstadiet. För jag vet att det är mitt fel. Jag tyckte helt plötsligt det var så viktigt att vara cool. Och jag och Sussi var verkligen inte coola. Sussi ville inte vara cool, det är det som är så jävla coolt med Sussi. Men det fattade ju inte jag. När jag väl kom till mina sinnes fulla bruk skämdes jag så mycket att jag inte vågade ta upp kontakten igen. Skämdes skämdes skämdes. Jag skäms lite lite mindre nuförtiden för jag hoppas och tror att jag inte gör sådana misstag längre.

Förlåt Sussi.

Sussi håller också på att flytta för kärleken. Till Göteborg. Vi är fortfarande inte coola, Sussi och jag, men jag tror att vi mår rätt bra ändå.

PS. Jag vet inte varför det blir styckeindelat ibland och ibland inte. Får det inte till att bli konsekvent. Gah! Datorer!

Sista dagen på jobbet

Det kändes jättekonstigt. JÄTTEMEGASUPERKONSTIGT. Fel på något sätt. Jag har egentligen aldrig slutat ett jobb i hela mitt liv. Jag har haft flera sista dagar, men inte så här. Jag har aldrig säga-upp-sig-och-sen-en-månad-tidigare-slutat.

Jag var jättenervös, nästan lika nervös som på min första dag. Det kändes nästan lika avgörande som onsdagen i april då jag skulle jobba där för alldra första gången. Jag vet inte vad jag var rädd för. Jo, det vet jag visst. Jag var rädd för att allt skulle gå rent åt helvete. Har ingen aning på vilket sätt det skulle kunna gå rent åt helvete, men jag hade ändå konstant ont i magen.

Men jag överlevde.

Och många av kunderna var jättesnälla och sa lycka till och ha det så kul och sånt. Då får man ju lite ont i hjärtat. De behöver ju inte säga så. Kollegorna däremot, de MÅSTE ju säga så. Och man måste nog mata dom med fikabröd innan de verkligen verkligen menar det. Men det ska jag göra på fredag!

Retro

Jag fick en ny klocka av mor idag. För att min mamma är bäst och för att jag är hennes favorit såklart.

Mamma hade sett en digital klocka som alla hade på 70-talet som hon lite ville ha själv. Hon hade dock redan köpt en ny klocka och valde att leva ut sitt livs drömmar genom mig istället. Mycket bekväm, mycket praktisk, mycket snygg och jäkligt retro.

Min klocka är i silver och ser inte riktigt ut som på bilden men jag har fortfarande inget batteri på kameran så denna får duga. Gud, är jag en modeblogg nu? Eller snarare modebloggerska. Men ändå, ni fattar. Är jag?

Dagens I-lands problem

Batteriet på min kamera var slut när jag skulle ta bildbevis på att jag faktiskt gjorde någonting idag och var ute och fikade med Kristina. Är det verkligen en sån här värld vi ska leva i?

Damm och grejor

Även fast jag tycker att jag har sålt och gett bort ALLA mina grejor så är mitt rum helt fullt med saker. Och jag försökte börja på en flyttstädning men dammet bara väller fram. Hur ska det här gå?

En Malena i Elinkläder och ännu en Agardhist

Min loppis var väldigt rolig förresten. Det var inte så många som kom men jag blev av med det mesta. Kanske mest tack vare Malena som hade den bästa "Varför-inte?-attityden". Med hela cykeln fullastad och klädd mina kläder cyklade hon hem nöjd och glad och jag tyckte det var så roligt att se alla mina saker komma till användning för någon att jag önskar att jag att jag kunde göra om det igen!

En höjdpunkt var när jag gick in i huset med Fia, Saras lillasyster och skulle visa något speciellt som jag visste att hon ville ha och att hon skulle bli glad över. Det känns bra att Fia har min gamla skinjacka nu. Det känns bra att den går på gymnasiet på Agardh igen. Jag önskar lite lite lite att jag kunde följa med den. En gång en Agardhist - alltid en Agardhist.

Annars känns det rätt bra att bli av med mina materiella ting. Befriande. NU KÖR VI!

1 vecka kvar!

Om en vecka kryper jag ner i Toms stora, lite knarriga säng och då blir det min säng också. Jag längtar efter min stora, lite knarriga säng.

LOPPIS!

Om 3 timmar börjar min loppis! Spännande! Hoppas att folk vill ha mina grejor! Vi ska ju dricka White Russians i alla fall och det är alltid något!

The best of I*A - part five

Och slutligen avslutningsvis så slutar jag med att skriva om lite annat göttigt på mitt jobb.



Typ som killen som kör frysvarorna. Han är go han. Och postpersonalen. Det kommer typ 6 olika postmänniskor till oss varje dag. Det verkar så sjukt oorganiserat. Men det är kul!



Det är också ganska kul att laga pantmaskinen. Man får liksom drämma till ganska mycket. Och det är kul att lämna och ut paket och sånt. Spännande på något sätt. Man kan undra ganska mycket vad som är i de där paketen ibland.



Roliga frågor man får är också kul. Typ: "Ser jag konstig ut i de här solglasögonen?" "Borde jag klippa mig?".



Men nu är det slut. Och det ska bli jävligt kul att börja på ett nytt jobb. Till och med om det skulle råka vara en mataffär. (Hoppas hoppas hoppas att det inte blir en mataffär!!! Haha!)

The best of I*A - part four

Mina arbetskamrater är ganska awesome. Särskillt alla goda råd jag får:



- Skaffa aldrig barn.

- Skaffa barn tidigt, man vet aldrig om det går sen.

- Okej, skaffa barn då, men inte med idioter.

- Bo ihop länge först. Så vet du om han är idiot.

- Men man vet aldrig, det kan vara svårt att få barn sen. Alla får det inte som Annika Sörenstam som slutar sin karriär vid 39 års ålder sen ruskar killen kalsongerna och vips så är hon gravid.

- Åk inte till Wales.

- Åk till Wales!

- Fortsätt jobba inom handel!

- Fastna inte här, skaffa ett bättre jobb!



Och så vidare. Man känner sig extremt mycket visare efter en sommar.

The best of I*A - part three

Det finns ju också ganska mycket bra grejer med mitt jobb. Vissa kunder är ju bara helt underbara! Här är mina favoriter:

1. Kay. Såklart. Vår vänskap inleddes med att han tyckte att jag hade fin frisyr, och det är alltid gött. Sen har det rullat på. Och nu ska jag skicka ett mejl till honom om att han ska läsa min blogg (jag fick hans visitkort när han fick veta att jag skulle flytta till Wales). Väldigt kul att få något annat än utskällningar för att vi inte har mjökfri möjlk eller gröna bananer!

2. Musikalkillen. Han bor granne med affären och kommer flera gånger om dagen. Den 3 september har han premiär på sin musikal som tydligen skulle vara någon komisk skräckmusikal. Tråkigt att jag missar den. Jag kan även hans personnummer uttantil eftersom han alltid handlar med kort och inte har någon kod. Jag kan mitt eget personnummer... och musikalkillens.

3. I Genarp hade jag ett jättegulligt äldre par som alltid var så himla söta. I love them.

4. Alkisen som alltid köper 2 paket röda West klockan 2. Varje dag.

5. Det var alltid kul när mina föräldrars kompisar kom till affären i Genarp. "Hälsa hem!" "Ja, hälsa hem!"

6. En tant som också kommer flera gånger om dagen som alltid är jättejätte glad. En sån tant vill jag bli.

7. Killen som alltid köper mat till sin mamma och frågar när jag slutar för dagen. Just because

8. Mer eller mindre alla andra glada stammisar!

The best of I*A - part two

Ytterligare bevis på att folk är dumma i huvudet är helt enkelt hur de allmänt beter sig när de är i affären. Eftersom det verkar vara lite svårt att gå och handla så har jag här sammanställt lite tips som kan vara nyttiga om man vill göra en liten kassörska glad!





1. Vakna innan du går till affären. Lite uppmärksamhet kan det ändå kräva faktiskt.


2. Klä på dig. Inget mer naket tack!!! Här sitter jag i uniform liksom. Då kan väl du hedra mig genom att ta på en jäkla tischa?


3. Duscha. Alltid ett bra tips om man ska träffa folk. En gång i veckan sådär kan vara bra. Så slipper jag andas genom munnen hela dagen.


4. Lär dig dra ett kort genom en kortläsare. Öva lite hemma bara.


5. Skaffa dig en social spärr. Fundera lite på vad som är värt att klaga på, fråga om och säga till dina medmänniskor. Jag tar gärna emot klagomål, men när jag får pengar UPPTRYCKTA i ansiktet, blir kallad ALLA MÖJLIGA FULA ORD, så blir jag faktiskt lite, lite ledsen.


6. Ta ingenting. Jag bryr mig inte så mycket, men det blir ett sånt jävla liv på min chef. Och det är faktiskt lite orättvist att jag sliter för att kunna KÖPA min mat.





Lite andra grejer som inte är så viktiga men ändå bra:


- vänd streckkoden och rätt håll. (mina handleder värker när jag kommer hem och det känns inte så hälsosamt)


- det hjälper inte att du säger "Dom kostar 14,90 kilot" om äpplena. Jag letar inte efter priset utan efter PLU-koden som just den sortens äppel har, tex Galia: 4431. Priset på frukt ändras konstant och vi skulle inte kunna hålla reda på alla priser. Det skulle bli världens längsta kö då.


- läs lite. I posten har vi en lapp som säger att alla med postärenden ska ställa sig i kassan. Det är kanske 5 procent som läser den lappen. Och kanske anledningen till att rabatten inte är avdragen är för att du har taigt helt jävla fel pastasort.


- ha pengar på kortet. Underlättar liksom alltid om du kan betala dina grejer.





Puss på er alla kunder!

The best of I*A - part one

Jag jobbar på ...EN MATAFFÄR. Visserligen har jag bara 3 dagar kvar, men jag känner mig fortfarande ganska mycket ... MATAFFÄR. Jag lär mig fortfarande nya saker varje dag. Och det är ju bra... Det första jag lärde mig är att folk är TOTALT DUMMA I HUVUDET. Den sanningen bekräftas varje dag.

I alla fall, jag tänkte först skriva ett inlägg om allt knasigt som har hänt under mina 4 sommrar och otaliga helger på affärn, men sen kom jag på att det helt enkelt skulle bli olidligt långt och ganska spretigt, så jag väljer att göra någon slags "best of"-grej istället.

Folk försöker ofta byta saker som de har köpt. Oftast har de bara köpt fel, vittvätt istället för kulör, vaskplugg med pigg istället för utan. Ibland har de råkat köpa saker som har gått ut (oftast har de bara tittat på förpackningsdatumet istället). Allt det där är helt okej. Lite jobbigt att folk inte kollar på vad de köper, men men. Däremot var jag med om det SJUKASTE bytesförsöket häromdagen (och då har jag varit med att folk försöker byta saker som de uppenbarligen inte köpt hos oss och så vidare). Den här killen försökte byta ett REDAN UTGÅNGET BRÖD för att han tyckte att DET BLIVIT MÖGLIGT FÖR SNABBT EFTER UTGÅNGSDATUMET. Killen hade typ köpt brödet den 11, det gick ut den 13 och den 14 försökte han byta det.

Killen: Men titta! Det är ju helt mögligt! Överallt!

Jag: Eh... Ja, det har gått ut. Igår. Det gick ut igår.

Killen: Ja, men ska det inte hålla lite längre?

Jag: Men... nej. Det har ju gått ut.

Killen: Men det brukar väl hålla lite längre tid.

(Vid det här laget tror jag att jag är med i Dolda Kameran)

Jag: Ja, det kanske det gör ibland, men det är ju absolut ingen garanti. Du förstår väl att vi inte kan ge dig pengar tillbaka för ett bröd som blivit mögligt efter utgångsdatumet?

(Killen tittar på mig och vill inte ge sig. Jag tittar med chockad blick på Nikolina som står bakom mig. HJÄLP MIG NIKOLINA, HJÄLP MIG! Och då kommer Nikolina på det.)

Nikolina: Det är Augusti!

Jag: Rötmånad! Allting möglar och ruttnar jättesnabbt!

Killen gav sig tillslut. Egentligen skulle jag kunna ge pengar tillbaka, rent tekniskt. Men jag tyckte bara att det var så urbota dumt. Men det är väl så man blir om man äter för mycket utgånget bröd?

Vem fan gör så där egentligen? Just det... en gång ville Tom byta sin tandkräm för att den smakade för salt. Han sa att den var dålig. Jag sa att det var Aquafresh (Lakritssmak) och stoppade honom från att göra bort sig totalt. Tänk så när jag var att vara tillsammans med BRÖDKILLEN!!!

I'm breaking up with the man of my dreams

Nu är det slut. Det här funkar inte längre. "Prep" var en fantastisk bok, men det här... nej, det går inte längre. Jag kan inte spendera de sista veckorna i Sverige med att (inte) läsa en bok som jag inte tycker särskillt mycket om. Jag gör helt enkelt det som man inte får göra om man har läst litteraturvetenskap. Man ska kämpa sig igenom, jag vet, men skitsamma. Jag är ung, jag har hela livet framför mig. Kanske möts vi igen, om ödet vill sig så men just nu måste jag gå vidare (till "Människohamn" av John Ajvide Lindqvist) Slutligen:

IT'S NOT YOU, IT'S ME.

Mindre än 2 veckor!

Om mindre än två veckor veckor flyttar jag till Wales. Jag har tänkt på det hela dagen: Två veckor två veckor två veckor!!! Det har gjort mig glad! Likaså en mycket trevlig kväll med kinamat på Golden Crown med pappa och Sara, senare även Kristina som joinade, Salem Al Fakir och ölhäng på Lilla Torg. När jag kom hem till Lund med tåget kände jag mig så glad! Jag kunde inte hejda mig. Jag var helt enkelt tvungen att med min iPod på högsta volym musikaldansa (mycket hopp och snurr runt stolpar, även ivrigt viftande med armar) mig till min orangea hoj. Sen sjöng jag Born To Be Wild hela vägen hem!

LIFE IS GOOD!

Fan ta mina vänner!

Jag och Sara den 15 maj 2009 i Oslo

När man ska flytta till ett annat land kan man plötsligt bli lite poppis. Eller så blir man plötsligt lite needy efter sina vänner. Då händer det massa roliga saker! Man åker till stranden och blir biten av hundra nyckelpigor, man går ut på kassa klubbar i Malmö men har jättetrevligt, man går på quiz på Kulturen och önskar att man inte behövde gå hem, man träffar sin BFF och har djupa samtal som man önskar aldrig skulle ta slut och det blir en massa nya planer planerade kring Malmöfestivalen och filmkvällar.

Fan ta er jävla vänner! Nu vill jag ju inte åka till Wales längre!

To do!

Jag börjar komma ganska långt på min "Att-göra-lista" nu! (Med hjälp från bästa Sara som håller mig sällskap under tråkiga ärenden med kölapp!

Att göra innan Wales:
[X]Säga upp mig från jobbet
[X]Säga upp mitt rum
[X]Sälja möbler
[]Adressändra mina räkningar från Telenor, Tele 2 och Telia
[]Fixa med försäkring
[X]Provpacka resväskan (18,4 kilo - YES)
[]Packa ner det som ska till mor och far
[X]Sortera ut kläder till loppis
[]Sortera ut övriga pinaler och prylar till loppis
[X]Boka flygbiljett
[X]Boka klipptid
[X]Skriva CV på engelska
[]Få CV rättat av Tom
[]Prata med Kitty om post och räkningar
[X]Få ett kontoutdrag av banken
[X]Kopiera pass
[X]Hämta blankett hos polisen och fylla i den
[]Laga resväska
[]Skaffa batteri till bankdosa
[X]Ändra tandläkare till Malmö
[]Stänga av mitt mobilsvar
[]Skriva ut beyg från Universitetet
[]Kopiera lite viktiga papper
[]Laga lite kläder som gått sönder här och var
[]Kräva ut lite pengar från folk som är skyldiga mig cash
[X]Övertala Sara att vara min personal slave och ta hand om mina böcker på Andrahandsbokhandeln och sätta in pengarna till mig när de (förhoppningsvis) blivit sålda
[X]Lägga in böcker på Andrahandsbokhandeln.nu
[]Lämna in böcker till Andrahandsbokhandeln

Puh! Att emigrera är ett heltidsjobb.

Komplex

Email från Tom:


I do love you but WHY OH WHY do you have to take, keep and use photos of me with a monster nose? Eh??? (i just saw your blog) If you keep it up i'm gonna have to get a nose job.


How about this one then?

Mohahahahahaha!

Im not doing this to be evil. It's just that you have to get over the fear of your own nose. I love it and if it is any comfort it does look smaller in real life. Puss puss!

C'mon let's go!

Det här är Tom Brame, mannen som förändrade mitt liv.

Tom är anledningen till att jag flyttar till Wales. Ibland vill jag ljuga för mig själv och tänka att det finns andra anledningar, typ att Wales helt enkelt är världens mest intressanta land och att jag åker för att jag hatar Sverige. Men det är inte sant. Jag gillar Sverige, jag hade gärna stannat här, pluggat, gått på nationer, same old same old. Wales är förvisso intressant, men egentligen är det bara en lite sämre version av England. Skulle jag flytta någonstans bara för själva landets skull hade jag nog hellre valt Korea (har fått för mig att det är en lite bättre version av Japan).

Nej, anledningen till att jag flyttar är kärleken. Kanske Kärleken med stort K. Kärleken med stort T, som i Tom. Tom är bäst. Det är så jag måste beskriva honom. Helt enkelt bäst. Därför tänker jag att jag har världens bästa anledning att flytta. Men och andra sidan behöver man kanske inte en anledning för allt man gör i livet? Kanske måste jag sluta försöka rättfärdiga mitt beslut? Mitt beslut är taget, och mitt beslut är detta: C'mon let's go! Nu kör vi på det!

Bilden är tagen i Kroatien juli 2009.

23 dagar kvar

Välkommen till min blogg kära familjemedlem, vän, bekant eller total främling!

Jag har 23 dagar kvar i Sverige. 23 dagar kvar innan allt vänds upp och ner, bak och fram, ut och in eller helt rätt. Det är 23 dagar kvar tills mitt liv börjar.

Jag längtar, tänker, hoppas, vill vill vill flytta dit NU! Jag är skräkslagen, stressad, orolig och det råder allmän panik i min skalle.

Anledningen till att jag skriver den här bloggen är för att alla ni som blir kvar här ska veta vad som händer (mamma, Sara, Bettan) men kanske mest för att jag vill dokumentera vad som hände när jag antagligen gjorde det största och mest fantastiska underbara misstaget i mitt liv.

Jag skulle bli väldigt glad om du ville fortsätta läsa!

Bilden är tagen på stranden vid Worm's Head i sydvästra Wales första gången jag var där i oktober/november 2008. Och det är ungefär så jag känner mig just nu, glad men mer eller mindre psykiskt instabil.