Sista dagen på jobbet

Det kändes jättekonstigt. JÄTTEMEGASUPERKONSTIGT. Fel på något sätt. Jag har egentligen aldrig slutat ett jobb i hela mitt liv. Jag har haft flera sista dagar, men inte så här. Jag har aldrig säga-upp-sig-och-sen-en-månad-tidigare-slutat.

Jag var jättenervös, nästan lika nervös som på min första dag. Det kändes nästan lika avgörande som onsdagen i april då jag skulle jobba där för alldra första gången. Jag vet inte vad jag var rädd för. Jo, det vet jag visst. Jag var rädd för att allt skulle gå rent åt helvete. Har ingen aning på vilket sätt det skulle kunna gå rent åt helvete, men jag hade ändå konstant ont i magen.

Men jag överlevde.

Och många av kunderna var jättesnälla och sa lycka till och ha det så kul och sånt. Då får man ju lite ont i hjärtat. De behöver ju inte säga så. Kollegorna däremot, de MÅSTE ju säga så. Och man måste nog mata dom med fikabröd innan de verkligen verkligen menar det. Men det ska jag göra på fredag!